1-års dagen av Barnbeskedet

Idag är det 1år sedan BarnBeskedet kom !
Skrev inte så mycket om dessa dagar för ett år sedan av förklarliga själ ;) (fick lite annat att tänka på) men vill gärna dela dessa två mycket speciella dagar i vårt liv idag så här ett år senare.
Telefon samtalet som förändrade allt, dagen som vi längtat och väntat på så länge. Ja så kom då samtalet tillslut och inget skulle mera bli sig likt. Det pirrar i hela kroppen bara jag tänker tillbaka på dessa dagar, minns allt glasklart fram till samtalet kom, sedan blev allt som i en dimma (en rosa, fluffig lyckodimma).

Det är söndag den 12 juni 2011 vi har jobbat om varandra hela helgen. Jag kommer hem vid 16 tiden, maken slutar 21.30 så huset är tomt så när som på katten. Börjar röja lite och förbereda, klockan 22 ikväll kommer vår kompis från Stockholm och ska sova över vi har inte träffats på jätte länge och det är verkligen på tiden nu. Jag går runt och plockar och pular runt, kommer på att vi vill ju ta med bilder ner till vårt barn och visa hur sängen ser ut, var leksakerna står osv. Plötsligt fylls jag av en sådan lust att fixa, jag springer runt i huset fotar lilla köket, de små stolarna och bordet, bäddar spjälsängen och sätter ner nallen, går ut och hänger upp gungan, försöker fånga katten på bild, letar fram tallrik och bestick och dukar i köket och fotar. Sätter mig sedan ned vid datorn och tittar igenom bilderna. det blir bra, lägger dom på ett USB ska gå om Expert och framkalla dom på tisdag tänker jag. Myser runt i huset med en sådan rid över att nu ännu en sak är fixad. Går upp i barnrummet och stannar vid sängen, nu är den bäddad och klar kanske kommer det inte dröja så länge ändå......
Det är så mycket som blivit klart, staketet är uppe och SA flaggan till fasaden är färdig sydd och redo att sättas upp och flagga med. Det kan få ringa nu, vi är redo......vi som hade bestämt att det inte skulle ringa förrän efter sommaren......

Medan jag går och väntar på maken ringer vännen från Stockholm, han har missat tåget. Går det något senare ? Ja men då är man inte framme förrän efter midnatt, Ta det ! Vi har inte setts på så länge så det spelar ingen roll vi är ju ändå lediga i morgon.
När maken kommer hem åker vi till ICA och handlar, vi går omkring ganska planlöst, handlar lite till frukosten och varma mackor att äta medan vi väntar på gästen. Vid mejeri kylarna hittar vi ett recept på cheescake på en av mjölklitrarna, vi köper mjölken och så bestämmer vi oss för att vi kan ju lika gärna vara uppe och baka i natt medan vi ändå väntar. Sagt och gjort vi börjar leta ingredienser till kakan och så åker vi hem. Vi börjar med kakan och med mackorna som vi äter medan kakan är i ugnen första gången (ett mycket låååååångt och tidskrävande recept, har aldrig gjort det igen men kanske kanske ska vi göra det idag bara för att minnas och fira)

Efter 01 någon gång minns inte riktigt längre åker vi till järnvägsstationen. Äntligen får vi träffa vännen som vi saknat så. Väl hemma äter vi nygräddad och fortfarande varm kaka (det stod att den skulle kallna och stå till sig i någon timme men vi måste ju bara smaka den nu, vi kan inte vänta). Vi har massor att prata om och klockan går fort, vid 02.30 börjar vi göra oss klara och kryper i säng.


Måndag 13 juni 2011
Det är varmt och soligt. Jag kan inte sova längre utan smyger upp, gör en kopp kaffe, tar med mig dator ut på "pergolan" (vi kallar vårt uterum så, fråga mig inte varför, det har alltid hetat så). Jag sitter där och går igenom mailen, och läser lite bloggar medan jag dricker mitt kaffe och väntar på att dom där sjusovarna ska vakna. Det är en sådan lugn morgon och jag minns hur fridfullt allt kändes, hur hela jag var alldeles lugn i hela hela mig. Fåglarna sjöng och det hade ännu inte hunnit bli så varmt ute, luften var så klar.

Bestämmer mig för att det är lika bra att göra klar mailet till Martie på resebyrån nere i SA så att det bara är att fylla i datum och så när det väl är dax. Gissar att jag kommer att springa runt som en tok här hemma och inte få någonting gjort alls så det kan vara skönt att ha knopat klart mailet på engelska nu när huvudet kan tänka klart.
Skriver att vi fått en flicka som är född i Johannesburg som bor på (ett specifikt barnhem, exakt det hon visade sig bo på) vi kommer att resa ner den   _/6 och hem den _/7 vi vill bo på Alleyn Mansion. Trycker på spara som utkast. Hör att det rör på sig inne i huset, härligt dom är vakna, stänger ner datorn.

Vi äter frukost och pratar om att vi måste passa på att göra något, kravet är att det ska finnas gott fika.
Efter lite diskussioner bestämmer vi att Carl Larsson Gården ska få ett besök, skäms över att vara infödd Dalkulla och aldrig besökt stället och när vi fått barn kommer det att dröja innan vi kan åka dit så det är nu det gäller. Vi skyndar oss packar in frukosten, och gör oss klara för att dra.
I villervallan lyckas jag bära in datorn i alla fall i huset men någonstans i detta glömmer jag kvar telefonen i uterummet.......telefonen som legat i min ficka ständigt ny laddad (ja nästan jämt) i 11 månader. Nu struntar jag helt i att hålla reda på den. Det är inte förrän i bilen när vi kommit en liten bit som jag inser att den inte ligger i min ficka. Maken blir lite små tokig, mest på att den ligger kvar ute, han säger -Tänk om någon tar den ? jag svarar bara att -Ingen vill ha en så gammal telefon. Sedan säger jag bara att
-Tänk va bra då får ju Du ta BarnBeskedet idag! -Tänk att vi kan få höra det tillsammans, samtidigt det blir ju toppen. (makens telefon har högtalare som funkar det gör inte min riktigt som den ska) (Förra BB fick ju jag och AC har för det mesta ringt till mig om det varit något, så sannolikheten att de skulle ringa mig är ganska stor) Maken muttrar något till svar och frågar ännu en gång om vi ska vända men jag svara bara upprepande att -Du får ta BB idag !!

Vi går på musset, fikar och har det bara bra i solen. Vi lämnar Sundborn och drar mot Falun, klockan 17 ska jag på ett möte där så vi bestämmer oss för att äta lite innan. (När jag är på mötet så ska vännen och maken göra stan) Vi kör till MAX som öppnat ganska nyss, det drar in svarta moln, regnet hänger i luften.
Klockan 15.00 kommer vi dit, det börjar regna medan vi sitter där inne och äter.
Klockan 15.35 ringer makens telefon, han fiskar upp den ur fickan, tittar på numret det är inget han känner igen.....jag sneglar över hans axel.......tiden stannar.....det räcker med att se att det börjar med 08- och sedan ser jag vår kontaktpersons sista siffror i numret. Ja nu händer det.
Tiden står fullständigt stilla, minns knappt alls vad som egentligen händer i denna stund.
Maken svarar, K frågar om hon stör, maken svarar att han sitter på MAX och äter, K frågar om jag finns i närheten, ja svara mannen. Då föreslår K att vi ska lämna allt och gå ut och sätta oss i bilen och sätta telefonen på högtalare så att hon kan få berätta något för oss samtidigt. Jag börjar plocka och plocka (mycket nervöst beteende) Vännen styr upp det hela och spänner ögonen i mig och säger GÅ till Bilen NU, jag plockar undan, GÅ NU ! Regnet öser ner när vi springer till bilen.
Med darrande händer får maken igång högtalaren och K kan berätta. -Ni kommer inte att få fira Midsommar i Dalarna i år, (konstpaus) det får ni fira nere i Sydafrika !! För det väntar en liten flicka på er !

Försöker skriva ner det K berättar för oss.
Har kvar en mycket liten och kluddig lapp knappt läsbar, nästan omöjlig att tyda kråkfötterna som jag kluddat ner med en mycket darrande hand. Men där på lappen står hennes namn, födelsedag, var hon fanns, datum för överlämnandet, domstolsdatum och så lite av hennes historia. Minns mest att K sa att hon var väldigt söt. Vi sitter i bilen och bara tittar på varandra. Nu har det Äntligen hänt !
Maken gör något som han i princip aldrig gör, han överlämnar ratten till vår kära vän som får köra hem. Vi börjar ringa våra föräldrar, skickar sms, ringer vännerna och tårarna trillar av glädje när vi får berätta om den fantastiska nyheten. Det känns så verkligt och overkligt på samma gång.

Hemma hänger vi ut flaggan på fasanden trotts regnet. Sedan går vi in och öppnar mailet och får förförsta gången se bilden på vår juvel. Hon är alldeles fantastiskt söt. Vilken liten Prinsessa vi har fått !
Sedan fylls huset av familjen och vännerna. Vi sitter mest som två små lyckliga fån med ett brett leende på läpparna, med tankarna någonstans i SA hos vår dotter.
Tänk att vi blivit mamma och pappa !

En helt fantastisk historia. En helt fantastisk resa med en underbar liten Prinsessa.
Tänk att denna måndag blev en av våra bästa dagar någonsin, sedan kom förstås måndagen då vi fick henne i vår famn men det är en helt annan historia, minst lika fantastisk och så otroligt mycket mer speciell på sitt vis.