Firar Adoptionsdag !

För ett årsedan.......

10:58 Lämnade vi Guesthouset, vi försökte gå med myrsteg  för att inte komma dit före 11:00 som vi blivit tillsagda, vi gick med lätta och mycket nervösa steg.

Väl medvetna om att på kontoret skulle vårt liv Äntligen förändras för alltid.

 11:16 Två mycket nervösa blivande föräldrar väntar spänt.

11:18 I vår famn och våra ögon möts för första gången.

11:47 på vägen tillbaka till Guesthouset som vi lämnat 50 minuter tidigare, då med en tom bärsele. Nu åkte denna lilla underbara varelsen i den.

Livet som Familj hade precis börjat.

Skulle kunna skriva så mycket om denna stund, så stor och så mäktig men nästan inga ord är starka nog att beskriva känslan som kommer över en när man ser ens barn på håll, komma genom korridoren och sedan överlämnas i ens armar. DÅ står tiden still. Att få vila sina ögon på denna lilla vackra varelse, att möta hennes förundrade och nyfikna blick. Fylld av en så stor förundran över att just hon var tänkt till oss, sådan enorm kärlek som välde över och fyllde oss med sådan tacksamhet över äran att vara utsedd som föräldrar till henne. Blir varm i hel kroppen när jag tänker på detta ögonblick som för alltid kommer att vara en av vår familjs viktigaste högtidsdagar.

Tänk att det redan har gått ett helt år !
Att vi varit familj så länge(eller kort tid), glömmer ofta bort att vi inte alltid har haft varandra.

Firat ettårsdagen !

Hängde ut flaggan i morse när jag gick till jobbet. Maken och prinsessan sussade sött när jag gick hemifrån. De kom och hämtade mig i efter jobbet och så åkte vi till MAX och åt, denna gång hann vi äta klart ;) och inte rusa ut i bilen.
Tänk att det hunnit gå ett år redan.
När vi ätit klart åkte vi och tittade på när min lillasyster fotograferades i sin fina balklänning hon går ut 9.an och här är vårbalen för 9:orna en stor grej. Sedan stod vi och tittade på alla bilar som alla upplkädda ungdomar kom åkande i. Dottern var mycket fascinerad av alla fina gamla bilar.
Det sista dottern sa (hon pratade med sig själv, hört genom babymonitorn) innan hon somnade -Jag ska dansa jag också, Mamma dansa också ! I morgon ska vi åka på skolavlutning för 9:orna och på fredag blir det studenten. 

Tänk att hon är vår, tänk att vi får uppleva allt med henne nu, fylls utav en sådan tacksamhet över detta lilla söta under som ligger och sover där uppe just nu. Tänkte så på allt som hänt sedan den där dagen då telefonen ringde imorse när jag gick in till stan. Gick alldeles för tidigt hemifrån så jag hann in i Kyrkan, gjorde mig en kopp kaffe och satte mig i kyrkorummet och bara tog in stunden.  Så otroligt stort att fått äran att bli förälder till denna lilla gåva. Satt där inne i stillheten och den mycket tysta stora kyrkan, och bara log ett brett leende, tänk vilken fin liten familj jag har.

1-års dagen av Barnbeskedet

Idag är det 1år sedan BarnBeskedet kom !
Skrev inte så mycket om dessa dagar för ett år sedan av förklarliga själ ;) (fick lite annat att tänka på) men vill gärna dela dessa två mycket speciella dagar i vårt liv idag så här ett år senare.
Telefon samtalet som förändrade allt, dagen som vi längtat och väntat på så länge. Ja så kom då samtalet tillslut och inget skulle mera bli sig likt. Det pirrar i hela kroppen bara jag tänker tillbaka på dessa dagar, minns allt glasklart fram till samtalet kom, sedan blev allt som i en dimma (en rosa, fluffig lyckodimma).

Det är söndag den 12 juni 2011 vi har jobbat om varandra hela helgen. Jag kommer hem vid 16 tiden, maken slutar 21.30 så huset är tomt så när som på katten. Börjar röja lite och förbereda, klockan 22 ikväll kommer vår kompis från Stockholm och ska sova över vi har inte träffats på jätte länge och det är verkligen på tiden nu. Jag går runt och plockar och pular runt, kommer på att vi vill ju ta med bilder ner till vårt barn och visa hur sängen ser ut, var leksakerna står osv. Plötsligt fylls jag av en sådan lust att fixa, jag springer runt i huset fotar lilla köket, de små stolarna och bordet, bäddar spjälsängen och sätter ner nallen, går ut och hänger upp gungan, försöker fånga katten på bild, letar fram tallrik och bestick och dukar i köket och fotar. Sätter mig sedan ned vid datorn och tittar igenom bilderna. det blir bra, lägger dom på ett USB ska gå om Expert och framkalla dom på tisdag tänker jag. Myser runt i huset med en sådan rid över att nu ännu en sak är fixad. Går upp i barnrummet och stannar vid sängen, nu är den bäddad och klar kanske kommer det inte dröja så länge ändå......
Det är så mycket som blivit klart, staketet är uppe och SA flaggan till fasaden är färdig sydd och redo att sättas upp och flagga med. Det kan få ringa nu, vi är redo......vi som hade bestämt att det inte skulle ringa förrän efter sommaren......

Medan jag går och väntar på maken ringer vännen från Stockholm, han har missat tåget. Går det något senare ? Ja men då är man inte framme förrän efter midnatt, Ta det ! Vi har inte setts på så länge så det spelar ingen roll vi är ju ändå lediga i morgon.
När maken kommer hem åker vi till ICA och handlar, vi går omkring ganska planlöst, handlar lite till frukosten och varma mackor att äta medan vi väntar på gästen. Vid mejeri kylarna hittar vi ett recept på cheescake på en av mjölklitrarna, vi köper mjölken och så bestämmer vi oss för att vi kan ju lika gärna vara uppe och baka i natt medan vi ändå väntar. Sagt och gjort vi börjar leta ingredienser till kakan och så åker vi hem. Vi börjar med kakan och med mackorna som vi äter medan kakan är i ugnen första gången (ett mycket låååååångt och tidskrävande recept, har aldrig gjort det igen men kanske kanske ska vi göra det idag bara för att minnas och fira)

Efter 01 någon gång minns inte riktigt längre åker vi till järnvägsstationen. Äntligen får vi träffa vännen som vi saknat så. Väl hemma äter vi nygräddad och fortfarande varm kaka (det stod att den skulle kallna och stå till sig i någon timme men vi måste ju bara smaka den nu, vi kan inte vänta). Vi har massor att prata om och klockan går fort, vid 02.30 börjar vi göra oss klara och kryper i säng.


Måndag 13 juni 2011
Det är varmt och soligt. Jag kan inte sova längre utan smyger upp, gör en kopp kaffe, tar med mig dator ut på "pergolan" (vi kallar vårt uterum så, fråga mig inte varför, det har alltid hetat så). Jag sitter där och går igenom mailen, och läser lite bloggar medan jag dricker mitt kaffe och väntar på att dom där sjusovarna ska vakna. Det är en sådan lugn morgon och jag minns hur fridfullt allt kändes, hur hela jag var alldeles lugn i hela hela mig. Fåglarna sjöng och det hade ännu inte hunnit bli så varmt ute, luften var så klar.

Bestämmer mig för att det är lika bra att göra klar mailet till Martie på resebyrån nere i SA så att det bara är att fylla i datum och så när det väl är dax. Gissar att jag kommer att springa runt som en tok här hemma och inte få någonting gjort alls så det kan vara skönt att ha knopat klart mailet på engelska nu när huvudet kan tänka klart.
Skriver att vi fått en flicka som är född i Johannesburg som bor på (ett specifikt barnhem, exakt det hon visade sig bo på) vi kommer att resa ner den   _/6 och hem den _/7 vi vill bo på Alleyn Mansion. Trycker på spara som utkast. Hör att det rör på sig inne i huset, härligt dom är vakna, stänger ner datorn.

Vi äter frukost och pratar om att vi måste passa på att göra något, kravet är att det ska finnas gott fika.
Efter lite diskussioner bestämmer vi att Carl Larsson Gården ska få ett besök, skäms över att vara infödd Dalkulla och aldrig besökt stället och när vi fått barn kommer det att dröja innan vi kan åka dit så det är nu det gäller. Vi skyndar oss packar in frukosten, och gör oss klara för att dra.
I villervallan lyckas jag bära in datorn i alla fall i huset men någonstans i detta glömmer jag kvar telefonen i uterummet.......telefonen som legat i min ficka ständigt ny laddad (ja nästan jämt) i 11 månader. Nu struntar jag helt i att hålla reda på den. Det är inte förrän i bilen när vi kommit en liten bit som jag inser att den inte ligger i min ficka. Maken blir lite små tokig, mest på att den ligger kvar ute, han säger -Tänk om någon tar den ? jag svarar bara att -Ingen vill ha en så gammal telefon. Sedan säger jag bara att
-Tänk va bra då får ju Du ta BarnBeskedet idag! -Tänk att vi kan få höra det tillsammans, samtidigt det blir ju toppen. (makens telefon har högtalare som funkar det gör inte min riktigt som den ska) (Förra BB fick ju jag och AC har för det mesta ringt till mig om det varit något, så sannolikheten att de skulle ringa mig är ganska stor) Maken muttrar något till svar och frågar ännu en gång om vi ska vända men jag svara bara upprepande att -Du får ta BB idag !!

Vi går på musset, fikar och har det bara bra i solen. Vi lämnar Sundborn och drar mot Falun, klockan 17 ska jag på ett möte där så vi bestämmer oss för att äta lite innan. (När jag är på mötet så ska vännen och maken göra stan) Vi kör till MAX som öppnat ganska nyss, det drar in svarta moln, regnet hänger i luften.
Klockan 15.00 kommer vi dit, det börjar regna medan vi sitter där inne och äter.
Klockan 15.35 ringer makens telefon, han fiskar upp den ur fickan, tittar på numret det är inget han känner igen.....jag sneglar över hans axel.......tiden stannar.....det räcker med att se att det börjar med 08- och sedan ser jag vår kontaktpersons sista siffror i numret. Ja nu händer det.
Tiden står fullständigt stilla, minns knappt alls vad som egentligen händer i denna stund.
Maken svarar, K frågar om hon stör, maken svarar att han sitter på MAX och äter, K frågar om jag finns i närheten, ja svara mannen. Då föreslår K att vi ska lämna allt och gå ut och sätta oss i bilen och sätta telefonen på högtalare så att hon kan få berätta något för oss samtidigt. Jag börjar plocka och plocka (mycket nervöst beteende) Vännen styr upp det hela och spänner ögonen i mig och säger GÅ till Bilen NU, jag plockar undan, GÅ NU ! Regnet öser ner när vi springer till bilen.
Med darrande händer får maken igång högtalaren och K kan berätta. -Ni kommer inte att få fira Midsommar i Dalarna i år, (konstpaus) det får ni fira nere i Sydafrika !! För det väntar en liten flicka på er !

Försöker skriva ner det K berättar för oss.
Har kvar en mycket liten och kluddig lapp knappt läsbar, nästan omöjlig att tyda kråkfötterna som jag kluddat ner med en mycket darrande hand. Men där på lappen står hennes namn, födelsedag, var hon fanns, datum för överlämnandet, domstolsdatum och så lite av hennes historia. Minns mest att K sa att hon var väldigt söt. Vi sitter i bilen och bara tittar på varandra. Nu har det Äntligen hänt !
Maken gör något som han i princip aldrig gör, han överlämnar ratten till vår kära vän som får köra hem. Vi börjar ringa våra föräldrar, skickar sms, ringer vännerna och tårarna trillar av glädje när vi får berätta om den fantastiska nyheten. Det känns så verkligt och overkligt på samma gång.

Hemma hänger vi ut flaggan på fasanden trotts regnet. Sedan går vi in och öppnar mailet och får förförsta gången se bilden på vår juvel. Hon är alldeles fantastiskt söt. Vilken liten Prinsessa vi har fått !
Sedan fylls huset av familjen och vännerna. Vi sitter mest som två små lyckliga fån med ett brett leende på läpparna, med tankarna någonstans i SA hos vår dotter.
Tänk att vi blivit mamma och pappa !

En helt fantastisk historia. En helt fantastisk resa med en underbar liten Prinsessa.
Tänk att denna måndag blev en av våra bästa dagar någonsin, sedan kom förstås måndagen då vi fick henne i vår famn men det är en helt annan historia, minst lika fantastisk och så otroligt mycket mer speciell på sitt vis.

Tänk om vi hade förstått för ett år sedan att vi var så nära att få det fantastiska samtalet.....
Onsdagen den 8 juni 2011, staket  blev färdigt så att inget lite barn skulle kunna rymma och den Sydafrikanska flaggan färdig sydd så att det skulle kunna flaggas på BB dagen. Någonstans anades något i kroppen, ett konstigt lugn, och ändå så hade vi inte den minstaste lilla aning. Om hur vårt liv skulle förändras bara några dagar senare.

PrinsBus mormor och fyra av Juvelerna på väg mot lekparken.

Idag har vi njutit hela förmiddagen i en lekpark med kompisarna och med gott fika. Barnen lekte och hade så otroligt roligt. På väg hem i vagnen somnade dottern som jag fick bära in sovandes, plocka av sandalena, "sanda av" fötterna och bära upp henne i säng. Så tungt var det länge sedan hon sov, att det gick att flytta henne sovandes. Hon vaknar annars så fort man flyttar det minsta lilla på henne, eller ibland om du så bara lägger på henne en filt. Men som sagt idag var hon helt slut, så hon sov djupt.

Babblarna ett kärt återseende !

Har nu försökt gjort flera tappra försök att ladda upp en liten film snutt under tisdagen men jag och blogger verkar inte var helt sams. Men skam den som ger sig........och ikväll lyckades det tillslut efter några gråa hår.

Detta klipp är från i tisdags morse. Dottern har då precis gjort en upptäckt, ett kärt återseene.

I början på hösten läste vi Babblarna dagligen, mycket bra böcker som verkligen främjat hennes språkutveckling samt Tecken Som Stöd. Någon gång innan jul sorterade vi undan böckerna eller om det var redan i oktober i samband med dopet som vi städade, hur som helst så har dom inte legat i hennes boklåda på väldigt länge. (Hon har väldigt mycket böcker, så lådan är alltid överfull och kräver lite bokbyten ibland)

I tisdags blev vi att prata om Babblarna och jag gick upp och hämtade ner böckerna. Hon skrek av lycka rusade sedan till soffan med dockan Nora och började läsa för henne.

Vi har alla fyra böckerna och dom lästes allihopa måååååånga gånger innan jag lyckades övertala henne att följa med mig ut. 

Bä Bä vita lamm, och svarta lamm

Idag besökte vi lammen på gården där jag är uppvuxen. Dottern matade fåren med Maskrosblad. Vi hade en mysig stund med mina kusiner. Mina ena kusin var på besök hemma så vi passade på att åka ut dit så vi fick se varandra lite, han bor så långt bort förtillfället. Träffar förtillfället alla mina kusiner alldelens för sällan, det måste vi ändra på, mer grillkvällar i sommar står på önskelistan.

Bestämde att vi ska göra en "långtur" med bilen till ena kusinen i sommar (Göteborgsresan gick så bra med dottern i bilen så vi är riktigt sugna att åka mera, vi är familjen som bilat till Kiruna måååånga gånger och detta är ju bara halva sträckan ;) så nu hoppas vi bara att dottern ska fortsätta tycka det är kul att åka bil)

Vi har ju redan några resor inplanerade men vi har femveckors ledig så vi hade två veckor utan plan=inte nu längre :)  Nästa sommar vågar vi kanske dubbla sträckan till 120mil och åka till Kiruna igen, vi saknar "Vårt Kiruna".

Klänningarna dottern hade på fredagen och lördagen

Helgen har varit intensiv. Tidigare i veckan gick vi igenom vad dotterns skulle ha på sig och hängde fram  klänningarna ovanför skötbordet, två så olika skeenden i livet, först sin gammelmormors begravning och sedan vännens dop. Båda överlämnade i Guds händer fast på så olika sätt. Det blev så påtagligt om skillnaderna men ändå också om likheterna. Båda tillfällena så vackra, men tårarna i ögonen var av olika anledningar. På torsdagen gick jag och dottern på promenad och plockade blommor till våra handbuketter till avskedet, skönt att få göra något handgripligt, vi pratade om gammelmormor under vår promenad och jag mindes tillbaka på mina promenader i skogen med henne och morfar i skogen.

På lördagen jobbade jag först och sedan snabbt hem och byta om för att åka till dopet. Dottern blev hur söt som helst i min klänning som jag haft som liten. När den söta Afrikanska Prinsessan blivit döpt och dophögtiden var slut, tittade dottern på mig och bad med bedjande ögon -Sjunga mera ! Inte slut nu, inte klar än. Kan inte annat än le, hon är van att sitta still på ganska långa gudstjänster och denna var ganska kort så jag kan förstå om hon blev paff över att det plötsligt var slut. Men hon var ganska nöjd ändå för vi sjöng Gud som haver med Blicka lilla melodin som en av psalmerna och den är helt klart en favorit. (annars är just nu favoritsången Happy Birthday) När vi var klara i kyrkan åkte vi vidare till kalaset. Barnen lekte och hade så roligt tillsammans. Fylldes av en sådan glädje över att nu ha alla tre barnen på plats i sina respektive familjer, äntligen är dom här, det är en sådan värme och glädje att se dom tillsammans.

Nu är vi kompletta ! (tillsvidare, syskonfunderingar finnes) Våra tre juveler har så roligt tillsammans.

Jag har inte många dagar kvar nu till semestern, en hel helg med ett dygnspass och tre onsdagar, så nu är det verkligen nedräkning. Ser fram emot att få träffa massa Forever Familys med barn från SA, en resa till Finland, och Midsommar och så nu också vår helt nyplanerade resa. Det ska bli så roligt med årets semester och allt roligt som vi kommer att få uppleva med vår dotter. 

Ettårs dagen av BarnBeskedet närmar sig, tänk att vi för ett år sedan inte hade en minsta aning om att midsommar skulle firas i SA, inlindade i filtar och raggsockor på fötterna, rostat bröd och några konstiga ostar på något som påstods föreställa en ostbricka. Det har varit ett fantastiskt år.

Munspelet hittat.

I dag hittade hon mitt munspel från när jag var liten. Munspelet har redan små märken från undertecknads små "huggtänder", det värsta är nog att det är så fruktansvärt ostämt. Måste se till att hon får ett eget munspel med lite bättre ljud. Inponerad att hon lyckas med in och utblås på första försöket.

Gissa om vi fått höra mycket munspel sedan i morse :) Hon har även konstaterat att Ulrik Munter spelar munspel på sin låt i melodifestivalen i år. Så nu är han den stora favoriten.