Det är slutet på juli 2010, vi lägger sista handen på alla papper som ska skickas ner till SA och vår verkliga väntan kan börja. Det har gått två år sedan vi bestämde oss för adoption och vi gick med i AC, nu vill vi inte vänta mer, vi vill bli föräldrar ! Helst NU ! Jag sitter och gruffar över att gravida har sina nio månader och så kommer barnen (om allt går som det ska vill säga). Sitter framför datorn och tänker att gå med i några av blöjföretagens sidor är nog ingen dum ide för att få gratisprover och rabatter Börjar fylla i uppgifterna, gråter när jag inser att det inte går att gå vidare utan att ha fyllt i ett födelse datum. Sitter där med tårarna rinnande och tänker på det barn vi väntar som jag inte vet någonting om, undrar om barnet finns i en mage någonstans eller redan är född.
Får plötsligt en ingivelse och bestämmer mig för att låta "mitt barn" födas den 1 september 2010. Glömmer sedan bort detta, får något mail då och då med nu är du i den och den månaden, Grattis till ditt barn och nu är barnet i den och den månaden. Rabatter ramlar in lite då och då, ger bort dom och vi fortsätter att vänta och vänta.......
Det är fredagen den 1 juli 2011, vi sitter och äter frukost nere i SA, vår underbara dotter leker på filten på golvet. Vi har bara haft varandra i några dagar men igår onsdag så blev hon vår officiellt i domstol. Hon känns som om hon alltid varit vår som om den självklaraste i världen. Vi planera dagen, vi ska gå och ta passfoto då, vi tycker att det ska bli roligt att få en bild när hon är 10 månader,(roligt minne att spara) vi pratar om att vi måste fira detta efter som det blir första gången vi får fira med henne. (hon blir 10mån på lördagen, då ska vi ha ballonger och kalas). När frukosten är undan dukad öppnar jag mailen, har fått ett mail från Pampers : Grattis ditt barn är 10 månader ! Undrar hur kan dom veta det, jösses vad fort dom får information om att vi blivit föräldrar.......sedan stannar allt och jag inser att dom har inte alls just fått veta det är samma mail som jag fått tidigare.......det är bara så att vår dotter ÄR född den 2 september 2010 !
Tiden står still och jag förundras, ögon blir blanka och tankarna snurrar, hur kunde det bli så rätt, fanns det en under medveten känsla, en aning om att det låg ett litet barn i en mage någonstans i SA. Visar mannen och vi tittar tysta på varandra, dottern och datorn. Det känns stort att av alla datum på ett år lyckas pricka in detta.
Slumpen eller ödet det är frågan ?
Jag är övertygad om att det är GUD!! Vilket fantastiskt vittnesbörd om hur Gud vet hur våra vägar ska bli och skickar små blänkare till oss =) kram!
SvaraRaderaFantastiskt vackert skrivet! Jag är kristen (hittade hit via Emilie och Anders blogg) och måste bara säga att det luktar Gud lång väg om er adoptionsberättelse!
SvaraRaderaDet tror vi med !
SvaraRaderaHela den långa vägen att bli förälder har vi hela tiden fått vägledning och glimtar av vart vi var på väg, och till vem vi skulle få.
En känsla svår att beskriva, men en övertygelse om Guds plan i våra liv.
Magiskt! Grattis till en fantastisk flicka. Er dotter!
SvaraRadera