Det här med håret verkar vara en hel vetenskap som vi nog bara har förstått och kan en liten bråkdel av. Dotterns hår behövde toppas så att de ska bli att må lite bättre. Igår kväll bestämde vi att det var dags att göra ett försök. Efter badet när alla twisterna var ut kammade så satte vi dottern i sin matstol framför tvn, satte i en film om Lilla Spöket Laban och så fick pappan mata i med majskrokar medan jag försökte mig på att toppa/klippa dotterns hår........puh
Det blev en anings kortare än vad jag hade trott men å andra sidan hade hon ju inget hår i nacken när vi fick henne, det har så sakteligen börjat växa ut men är betydligt kortare än övriga håret. Så nu är det lite mera jämnt, fast ändå lite ojämnt, (beror lite på min klippning, det var grymt svårt att få det jämnt, tur att det krullar ihop sig, så det inte syns så mycket och att det växer fort ut igen). Undrar om man blir bättre med tid eller om det alltid kommer att vara svårt, kanske blir lättare om hon bara ville sitta lite mer still, hon far runt med huvudet som en uggla.
Nu måste jag försöka röja lite i köket medan dottern fortfarande sover middag.
Det kommer... Huvudsaken tror jag är att ni vänjer henne genom att påta i hennes hår regelbundet. Det gjorde jag med E och hon kan sitta ganska länge utan att klaga medan jag hört om andra som skriker sig igenom en kamning, t.ex.
SvaraRadera