Ett telefonsamtal bort

Katten Nell passade på att njuta i solen hon också när jag satt ute idag.

Tänk att alla år av längtan efter barn och att få bli förälder är ett telefonsamtal bort.

Att när som helst kan det hända. Att när detta samtal kommer så förändras allt, då är vi plötsligt äntligen föräldrar ! Det känns både helt overkligt och samtidigt helt fantastiskt, svårt att ta in det på något sätt. Vi har längtat efter barn så länge att det nästan är svårt att fatta att det kan ske. Denna enorma förändring, att helt plötsligt vänds allt upp och ner. Idag har jag suttit ute i solen och njutit av solen, läst, druckit kaffe, haft katten liggandes bredvid mig och hela tiden har en enda tanke rört sig i mitt huvud, att så här kommer jag inte kunna sitta en ledig dag och inte göra någonting när jag blir mamma, Jag längtar ! Det får vara hur lugnt och skönt det vill, men idag har det verkligen bara varit tyst och långtråkigt, fast jag tror att jag behövde den här dagen att komma ikapp mig själv med, nu känner jag mig mer på banan än innan helgen. Att ha tråkigt är bra för kreativiteten och för kropp och själ, att ta det lugnt och bara vara, var nog ganska hälsosamt för mig.

Det har börjat smyga sig in en känsla hos mig igen att nu snart händer det något, (hoppas att det är vårt BarnBesked) är dock inte säker på vad som kommer, kan inte sätta fingret på det, bara att det känns som om förändringens vindar blåser just nu. Något kommer att ske jag vet bara inte vad.....

NU får dom ta och RINGA !

Vill veta vem det är vi väntar på, vem som finns där i landet långt borta.

Tålamodet har tillfälligt tagit slut ;) Fast jag är rätt inställd på att vi får nog vänta till maj iallafall.