Väntan

Nej det blev inget (troligen, dock är det em fortfarande, men å andra sidan dag före helgdag) "Äntligen" idag heller. (man slutar ju aldrig hoppas)
Trodde att jag hade det på känn idag, men å andra sidan så säger alla att det händer när man minst anar det så det är kanske inget bra tecken att gå och ha "en känsla".
Vi väntar så vi nästan spricker på att få barn, mer redo kan vi inte bli. Visst finns det fortfarande saker att förbereda (eller röja och städa) men det är svårt att motivera att göra det (åtminstone att röja och städa). Nu vill vi bara att dom ska ringa så att vi kan sätta fart i 120 göra det sista förberedelserna Skulle vilja våga handla kläder men det känns så svårt när man inget vet, varken storlek eller om det är en tjej eller kille, dessutom känns det så "På riktigt" när man handlar kläder, att en lite person ska ha dessa kläder på sig. Så vårt hus svämmar över av leksaker, böcker och Hattar (kan bero på mitt eget hatt intresse) sådan som man vågar handla.
Jag vet att vänta inte är min starkaste sida, men nu har vi väntat NOG tycker iallafall jag.
Tänk att vårt barn troligen redan finns nere i SA, att ingen av oss vet att vi väntar på just varandra. Tänker på vårt barn varje kväll när jag går och lägger mig, vem sjunger godnatt sånger , vem tröstar ? Tänker på vårt barn varje morgon när jag vaknar, vem lyfter upp det ur sin säng när h*n sträcker upp sina armar, vem ger frukosten ? Tänker på vårt barn varje dag och undrar vem som leker med vårt barn ? Nu vill jag att det snart ska få vara vi som gör allt det där med vårt barn ! Jag vill natta och sjunga, lyfta upp ur sängen och krama, leka och busa med vårt väntade efterlängtade barn.

Hoppas att det händer snart !


//Jennie